Mot bättre vetande - det vet jag så väl

Man kan inte publicera bilder utan att äga upphovsrätten. Kan man säga.
Jag minns inte vilka vi var då.
En polis bor där ute nu, där jag bodde förut. Han har lyft ner mina dörrar, ställt in i förrådet.
Jag ringde till If ett par enstaka, åtta gånger, och sa upp min försäkring.Men fick en ny.
- Älskling fattar du inte att de lurat dig? Han blev förbannad. Jag tystnade. Trevade.
- Eh, nej, men det kanske kan vara... Alltså jag vet inte, jag blir tokig på allt som ska fixas. Då får...
Nej jag fattade inte.
Ska byta namn, på historien - något nytt, smart.
Jag minns den där kvällen med Bruce Springsteen, Rod och Don. Jag klappade händerna så hårt att det värkte sedan. Fick gå och lägga mig - sjukanmäla mig. Jag ringde samordnaren och sa: Jag har klapparm. Hon förstod så väl. Hon hade varit där själv, i situationen, efter en show med Blue man group.
Jag ska äga min upphovsrätt nu. Fast jag vet att jag ägs av Ingvar Kamprad, Google, och banken. Eller Camprad med C, eller K. Jag garderar mig.
Ska man våga?
Sedan slutade jag fick ett nytt jobb och en ny utbildning och en ny lägenhet. Breven kom på posten - de var stolta över mig nu.
Slutade fundera, började fungera så nu gråter jag bara på måndagskvällar.
Jag vill inte ta ansvar.
Det kan man inte begära.