Nu kommer han, Jesus.

"They even put up a neonsign saying 'Jesus is coming'..."

Lyssnar på gubbrock.

Det här är helt meningslöst. Ingen ska behöva se eländet. Men jag måste få tiden att gå så att jag inte hinner städa. Kan inte heller kolla på Twin peaks för jag är FÖR sjuk i huvudet idag. Vet inte var jag varit, men inte hemma i alla fall. Tror jag är hemma nu...

" I was standing in a corner in Winslow Arizona, such a fine sight to see. It´s a girl my lord in a blackbed(?) ford slowing down to take a look at me...come on baby.. lallalalala.... save me..... take it easy..." Någonting sånt.
"Eagles", såg dom i Globen, Pappa grät typ, jag blev galen av lycka när Don Henley sjöng "Boys of summer". Syrran klappade i takt och morsan ja, hon tyckte vi hade skittrevligt. Det hade vi också.

Sommaren innnan gick vi på Rod Stewart, hela familjen. Pappa grät då också, fast det var mamma vi "bjudit" på konsert i 50+ present. Rod Spelade EN av sina egna låtar, pappa tog upp tändaren då och gungade fram och tillbaka till "I´m sailing" bara för att reta syrran.
Hade det inte varit för goretex-paret framför i exakt samma jacka som sjöng med (falskt) i samtliga låtar så skulle det varit fulländat. Jo då till och med jag njöt när Rod Stewart för all tid och evighet slaktade "Have you ever seen the rain". Det var helt enkelt en sån tillställning.

När jag sen på höstkanten, vimmelkantig, äntrade globen själv med mina dåliga nerver trodde jag att jag sett Jesus för första gången. Frälst var jag. Det varade bara fram till jul sen blev jag mig själv igen. Men när han spelade "Candy´s room" then and there tyckte jag bara att just jävla nu var att räkna med. Inte innan efter eller aldrig någonsin igen, bara då. Min lilla rockbjörn. Bruce, Bruce, Bruce.

Men tyvärr... är Ullevi-biljetterna falska ska jag kasta hela min samling inklusive alla snygga lp:s från Västerbron i en cermoni som denna denna gudsförgätna stad sent om någonsin ska glömma. Det blir en av de där begravningarna i brustna hjärtans tecken. Jo då, alla ni som drog fortare än ni kom, er har vi begravt på Carmen, allihop. Ni är för evigt dränkta i billig öl. Men bruce, han ska få en lite värdigare och lite psyksjukare begravning. Det blir jag och syrran och den som vill, stadigt berusade i någon vip-hörna på något ännu mer gudsförgätet ställe an staden själv. Spenderandes hela juli-lönen på helrör som vi en gång för alla dränker rockpoeten i. Allt till tonerna av "Flow rida feaut. T Pain". "... Them Reebok with them straps.. turn around and gave that big boodie a slap... started to get low and low and low..." Och så vidare i all evinnerlighet.
DEPRAVERADE. För alltid den här gången. Allt för att en kille vid Skanstull eventuellt sålde falska biljetter till en konsert som skulle räddat oss alla i Göteborg sommaren 2008. Året när vi alla trodde vi skulle dö.. igen och sommaren kom tidigt och hela jävla stockholm dog i bränder från innegårdsgrilllning.

ALLT på grund av en liten papperslapp..och så Jesus då.