Äh kom igen..du fattar ju..

Man vill ju dra, det vill man. Ingen kan ju säga emot. Frågan är ju bara var? Eller kanske snarare... varför???
-Jjjjoojjjoo, ffför aaaaattattt jaajaajaaag....

-För att världen är ett jävla as och du är dess gudsförgätna avföring?

-Eheheheheh, jojojoj, allallalltså, jajajajajag....

-Vad???

Äh, jag vet inte. Inre röster, liksom.

Dricker rosé på en måndag. Gott som fan.


Innan..
Jag sitter på tunnelbanan, kommer såklart på något viktigt, det är där allt händer, allt hemskt i alla fall... Tjejen mittemot läser Läckberg, NÅGON JÄVLA DECKARE. Fullpackat, gammal dam står, trycker sin barm mot mig, jag sitter, erbjuder henne inte min plats... Jag har för faaan jobbat!
Äh, va fa... Ja, ja, i alla fall kommer jag på att jag är helt vanlig för det har jag ju längtat efter att vara. Jo visst, kommer på det där på tunnelbanan, eller nej det är lögn... Jag visste det innan!!! Got you..
Jag anade det redan när jag köpte senaste Elle, funderade på att städa garderoben, började sola (i solen visserligen..), funderade på att göra en brazilian wax och klädde mig i sommarkläder.

Men sen där på tunnelbanan när jag kommit på att jag var vanlig, fast jag redan visste det innan, fick jag blunda hela vägen till Högdalen för jag orkade inte se tjejen som läste deckare av Läckberg och bet på naglarna. Jag visste att jag i såna fall inte skulle kunna sova, ligga i fosterställningen och se den där satans pocketboken för min inre syn medan obehaget spred sig och djävulen kom in genom balkongen och åt upp mig. Jag gillar inte deckare. Det har gått åt en hel del jävla träd för att Henning Mankell ska få ge ut sina 2000000 miljoner "Mannen som grät" och "De hundra schäferhundarna i Prag" ... Dessutom tänk på alla afrikaner som tvingas se honom gå omkring därnere, bekymrad med en öppen linneskjorta och rufsigt hår och vara sådär svår och okontaktbar som jag också ska vara när jag gett ut min psyksjuka symboliska roman. Jobbigt.
Nej nu får det vara bra för idag.
Jag går och lägger mig nu. Mamma ska ringa vid sju, sen ska jag bli full och leta efter lyckan, inte hitta den och sedan åka hem och äta jordnötsringar.
Jag är skitvanlig nu.