Klart man är banal.Hur skulle det annars gå?

Ja du, klart man gråter några stillsamma tårar ibland, lyssnar på "We shall overcome" och hoppas på det bästa. Att bruce Springsteen biljetterna är äkta och att barnen slipper lida alltför mycket. Ja, inte mina barn då alltså. Jag har ju inga.
Ja nog ska vi klara ut den här situationen också hörru; det jävla livet.

Livet suger, sa syrran. Jag var smart nog att inte fråga varför eller ifrågasätta. Ibland håller man käften och håller med. Jag är ju inte precis någon Dalai Lama eller Nightingale heller precis. Svårt att tro någonting förutom att ölen tar slut den med och spriten den blir allt dyrare. Ja och cigaretterna ska vi ju inte bara prata om.

Så jag kunde inte annat än att hålla med. Sköt ändå försiktigt emellan och menade på att vänskapen är ju det fina, det som kan göra allt meningsfullt. Den kärleken. Sen den andra kärleken då. På avstånd helst så man slipper undan utan livshotande skottskador, misshandel, sjukdomar eller psykbryt. Nöjer mig med lite passion via skärmen och ibland minns jag de gamla kärlekarna. tar fram min minneslåda och tittar på något passfoto, vykort eller taxikvitto och är lite nostalgisk sådär. Rest in peace hörrni, ni slapp undan i tid.

Men jobbiga var dom, fy fan, knappt man gör om det. Men så dyker det upp någon, det har man ju hört och sett... på tv. De säger något man tror att ingen sagt förrut. En geni tänker man och kastar sig runt halsen på dem. Tänker att dom kan ju inte rädda dig, nej det förstod man ju när man blev lite äldre att det inte funkade så, det ska väl vara Freud då, men ändå de kan ju göra allt mindre långtråkigt för en tid. Man kan skjuta upp livet bara lite grann, leka passion. Man kan spela huvudrollen i "Den omöjliga kärleken", sedan när de går eller man själv drar kan man ligga i framstupa sidoläge, hålla på att dö fast man aldrig förr varit så ung och vital. Så kan det vara.

Klart man är banal, annars skulle det inte gå.

Sen sitter man här dagen före midsommarafton med brownies i ugnen och tvätt på tork. Klart man är hemmafru, annars skulle det ju inte gå.

Ja, man ska passa sig jävligt noga för att springa omkring som någon upplysare och snacka om livet som något jävla kalas alltså.

Ja så kan det vara men oftast är det ju inte så. Annars skulle det ju aldrig gå. Man får ju lov att vara lite glad emellanåt. Erövra världen med ett leende och låta tankarna skjutas iväg som spjut i huvudet. Klar som vatten. Jo då det har ju hänt.

Nä, skit var det värt. Om man skulle ta och hämta tvätten och skära brownies i jämna fyrkanter, ta sig en smakbit, skita i att diska och vakna förbannad imorn och blir full.