Ångest, ångest är min arvedel..

Jag säger som Bruce.. " I aint gonna fuck it up this time..."

När man vaknar bakfull en tisdag klockan två på eftermiddagen (Och jag som skulle klippt mig mellan tio och två!) ska man inte logga in på Swedbank och kolla saldon. Likadant som man inte ska kolla på slutet av "Carlitos way" kl två på natten när man blivit full en måndag och är rätt så glad,,, näää, för då blir man skitledsen!!

Jag gjorde båda misstagen. Jag hade såklart både sett den där filmen och kollat saldon på bakfyllan förr men jag trodde att jag var större nu, starkare, klarade av det. Det gjorde jag inte.

Men egentligen tror jag det handlar om något annat, det gör det alltid. För, för att vara så skitdum på logik och diverse är jag monstersmart på amatörpsykologi. Projicering tror jag visst min bögiga, blonderade 55+ psykologi b lärare med träningsväska och fritidskläder sa att det handlade om. Det säger jag till alla också, när de kommer med sina problem. Projicering, projicering, vad är du egentligen ledsen för? Då håller de käften och man kan återgå till att prata om hur bra jag är.

Jag är snäll.

Al Pacino dog, det kom jag inte ihåg. Jag kommer se filmen igen, glömma och bli lika besviken. En pensionerad gangster med skinnrock och en gravid 40 år yngre flickvän. Klart man gråter.
" Gail is gonna be a great mother.." Han säger det medan han sluter ögonen på en bår. Sedan, jävligt död. Man måste ju vara bra på att känna sig in i någon annans situation.

Jag har en svaghet för amerikanska/italienska män.. Nu är ju visserligen inte Al italiensk tror jag, men Bruce och Stallone i alla fall. Tuffa och känsliga samtidigt liksom. Tror det handlar om identifiering. Eller kanske ett innerligt hat mot svenska, blonda tredagarsstubbade opassionerade män mellan 25 och 40 med känslor ur styr, alla klädda i Acne från topp till tå och med jobb inom prostitution (reklam). Ja just de som aldrig skulle skriva ett förstaklassigt kärlekspoem till MIG. Förtjänar jag inte det kanske??? Snyft..

Jag skriver jämt kärleks poem till de jag älskar i smyg. Men sen är jag ju skruvad sen födslen också. Min mamma som ändå ammade mig skitlänge eller i alla fall så länge man ska, liksom. Syrran också.. and she turned out just fine.. med skitfint hår och snövitshud.. Hon förtrollar till och med mig. Ja hon är lite italiensk faktiskt, tuff och känslig. Sedan får hon toppbetyg i skolan och orkar med mig samtidigt, som en ensmastående morsa i förorten typ med jobb på fabrik, och jag sa till henne och menade det: Jag är så stolt över dig.

Nu återknyter vi det här till inledningen för det skulle min svenska b lärare sagt.

Jag säger som Bruce skulle ha sagt... "How can a poor man stand such a hard times as these.."

HAHAHAHAHAHA!!!!!!........................................ (Rått skratt.)